Om rökighet i whisky

Rökighet i whisky – från lätt torv till kraftig rökbomb

Rökighet är en av de mest karakteristiska egenskaperna hos whisky och något som kan variera enormt. En whisky kan vara nästan helt orökig, ha en lätt antydan av rök eller vara så kraftigt rökig att den för tankarna till brinnande torv, askan från en lägereld och tjärad brygga.

Rökigheten är framför allt förknippad med torv, men det är viktigt att förstå att all rökighet inte smakar likadant. Olika typer av torv, hur malten torkas, hur mycket rök som används och hur whiskyn sedan lagras påverkar slutresultatet.

Var kommer rökigheten ifrån?

För maltwhisky börjar rökigheten vanligtvis redan när kornet mältas.

När det mältade kornet ska torkas kan destilleriet använda torv som bränsle. När torven brinner bildas rök som passerar genom malten och sätter sig i kornet.

Det är framför allt olika fenoliska ämnen i röken som bidrar till den rökiga karaktären.

Hur mycket rök som malten utsätts för påverkar hur kraftigt rökig den färdiga whiskyn blir.

Man kan alltså förenklat säga:

Torv → rök → malt → destillation → fatlagring → rökig whisky

Vad är torv?

Torv består av delvis nedbrutet organiskt material som har samlats under mycket lång tid i våta marker.

Sammansättningen varierar beroende på var torven kommer ifrån. Det kan finnas olika mängder av exempelvis:

  • ljung
  • gräs
  • mossa
  • rötter
  • annan vegetation

Detta är en av anledningarna till att torvrök från olika platser kan ge olika aromer.

Torven på Islay kan exempelvis ge en helt annan rökprofil än torv från andra delar av Skottland.

Islay – rökighetens högborg

När man säger rökig whisky tänker många direkt på Islay.

Ön är berömd för sina kraftigt torvrökiga whiskies och här finns några av världens mest extrema exempel.

Destillerier som Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin är särskilt kända för sina rökiga uttryck.

Typiska aromer kan vara:

torv – rök – aska – tång – jod – tjära – medicinala toner – havssälta.

Men även inom Islay finns stora skillnader.

Laphroaig kan vara mycket medicinal med toner som kan påminna om jod, bandage och rök.

Ardbeg kombinerar ofta kraftig torv med citrus, vanilj och en nästan oljig karaktär.

Lagavulin kan upplevas som mer mörk, djup och elegant med rök, torkad frukt och kryddor.

Rökigt betyder inte alltid Islay

Det är viktigt att inte likställa rökighet med Islay.

Det finns rökig whisky från många andra delar av Skottland.

Talisker från Isle of Skye är exempelvis känd för rök tillsammans med havssälta och en mycket karakteristisk pepprighet.

Highland Park från Orkney använder torv och har ofta en mjukare, mer örtig rökighet tillsammans med honung och frukt.

Benromach från Speyside producerar också whisky med en tydlig rökig karaktär.

Ledaig från Isle of Mull kan vara kraftigt torvrökig och mycket marin.

Det finns även rökig whisky från bland annat Campbeltown, Highlands, Lowlands, Sverige, Japan och Indien.

Olika typer av rökighet

När man provar rökig whisky är det lätt att bara säga ”rökig”. Men rök kan faktiskt upplevas på många olika sätt.

Lägereldsrök
Torr, askig och träig rök som påminner om en brasa.

Torvrök
Djupare, jordigare och ibland lite mossig.

Medicinal rök
Jod, desinfektionsmedel, plåster och apotekstoner. Mycket typiskt för vissa Islay-whiskies.

Tjärig rök
Mörk, tung och nästan oljig rökighet.

Marin rök
Tång, havsluft, salt och ibland jod.

Örtig rök
Ljung, örter och ibland en lite sötare rökighet.

Pepprig rök
Rök kombinerad med chili, svartpeppar och kryddor – något som exempelvis kan vara tydligt i Talisker.

Det är denna variation som gör rökig whisky så intressant.

Hur mäter man rökighet?

Ett vanligt mått som används inom whiskyindustrin är PPM, vilket står för parts per million.

PPM används för att ange mängden fenoler i den malt som används.

Förenklat kan man säga att:

låg PPM → lätt rökighet

medelhög PPM → tydligt rökig

hög PPM → kraftigt torvrökig

Men PPM är inte samma sak som hur rökig den färdiga whiskyn smakar.

Det är en viktig detalj.

En whisky gjord på malt med hög PPM kan upplevas mindre rökig än man förväntar sig, medan en whisky med lägre PPM kan upplevas förvånansvärt rökig.

Destillering, jästid, fatlagring och andra faktorer påverkar hur mycket av de rökiga ämnena som faktiskt hamnar i den färdiga whiskyn.

Rökigheten förändras under lagringen

När whiskyn läggs på fat förändras rökigheten.

En ung, kraftigt rökig whisky kan ibland upplevas som rå, stickig och aggressiv.

Med tiden kan rökigheten integreras bättre med resten av whiskyn.

Den kan då upplevas mer som:

glöd – aska – träkol – kryddor – mörk frukt

snarare än ren torvrök.

Fatet spelar också stor roll. Ett kraftigt sherryfat kan exempelvis kombinera rök med russin, choklad och torkad frukt, medan bourbonfat ofta låter rökigheten möta vanilj, citrus och honung.

Rökighet och ålder

Det är inte automatiskt så att en äldre whisky är mindre rökig.

Däremot förändras upplevelsen av röken med tiden.

I en ung whisky kan röken dominera hela smakbilden. Efter många år kan den ha blivit mer integrerad och balanserad mot frukt, ek och andra aromer.

Det kan därför vara stor skillnad mellan exempelvis en 8-årig och en 20-årig whisky från samma destilleri, även om båda har samma grundläggande rökiga destillat.

Rökig whisky från andra länder

Rökighet är inte längre en exklusiv skotsk företeelse.

I Sverige har exempelvis Mackmyra, High Coast och Smögen producerat rökig whisky.

Japan har flera producenter som arbetar med rökig malt, och även Indien, Taiwan och andra whiskyproducerande länder har experimenterat med kraftigt torvrökiga uttryck.

Det finns dessutom destillerier som använder andra typer av rökning eller experimenterar med olika torvsorter för att skapa en egen profil.

Rökighet i ett nötskal

När man provar rökig whisky kan det vara bra att fundera på vilken typ av rökighet man faktiskt känner.

Är den:

Jordig?
Medicinal?
Askig?
Tjärig?
Marin?
Örtig?
Pepprig?
Söt och karamellig?

Och framför allt – hur samspelar röken med resten av whiskyn?

En riktigt bra rökig whisky handlar därför inte nödvändigtvis om att vara så rökig som möjligt. Det intressanta är balansen mellan rök, destillat och fat.

Det är skillnaden mellan en whisky som bara smakar rök och en whisky där röken är en del av en större och mer komplex smakbild.