Land: Skottland (Highland)
Betyg: 82/100
Pris: cirka € 320 på nätet
Alkoholhalt: 43 %
Old Pulteney är ett destilleri som sällan gör mig besviken. Destilleriet grundades 1826 i den gamla fiskestaden Wicklängst upp på Skottlands nordöstra kust och är känt för sin maritima stil, där havsnära toner ofta går hand i hand med fruktighet och vanilj. Jag har tidigare provat både deras 12-åriga och 17-åriga buteljeringar, och båda har imponerat stort på mig. Därför är förväntningarna höga när det nu är dags att prova deras 23-åriga whisky, som jag lyckats få tag på i form av ett sample.
Den här utgåvan har lagrats på bourbonfat, vilket ger en annan karaktär än den alternativa 23-åringen som fått en avslutande lagring på sherryfat. Den hade också varit mycket intressant att prova någon gång, inte minst för att jämföra hur olika fat påverkar ett så pass moget destillat.
Doften är precis så elegant som man hoppas på. Jag möts av mandelmassa, vanilj och rostade hasselnötter, tillsammans med mogna äpplen, en lätt citrusfräschör och en diskret ton av ek. Det är en välbalanserad och inbjudande doft som lovar mycket.
När jag tar den första klunken blir jag däremot en aning förvånad. Trots att whiskyn bara håller 43 % alkohol känns den oväntat koncentrerad, och jag väljer att tillsätta några droppar vatten. Det visar sig vara ett klokt beslut. Whiskyn öppnar upp sig och blir betydligt mjukare samtidigt som aromerna får mer utrymme.
I smaken hittar jag röda äpplen, tropiska frukter, vanilj och en lätt ton av honung, kompletterat av en fin ekighet och ett elegant avslut. Det är utan tvekan en välgjord whisky, men jag väntade mig mer. Framför allt saknar jag det djup och den komplexitet som en whisky med över två decennier på fat borde kunna erbjuda. Smakerna är behagliga, men de utvecklas aldrig riktigt till den stora upplevelse som jag hade hoppats på.
Det här blir ytterligare ett bevis på att ålder inte alltid är detsamma som kvalitet. En äldre whisky har haft längre tid att mogna, men det betyder inte automatiskt att den är bättre eller mer intressant än sina yngre syskon.
För egen del tycker jag faktiskt att både Old Pulteney 12 Year Old och den numera utgångna 17 Year Old erbjuder mer karaktär och personlighet än den här 23-åringen. Det gör den här buteljeringen till en liten besvikelse, inte för att den är dålig – tvärtom är den mycket god – utan för att mina förväntningar var betydligt högre.
Ibland visar det sig att ett destilleris verkliga styrka inte ligger i de äldsta och dyraste utgåvorna, utan i de buteljeringar där balans, karaktär och pris möts på bästa möjliga sätt. För mig är det fortfarande Old Pulteneys 12- och 17-åriga som bäst representerar just det.