Land: Skottland (Islay)
Betyg: 100/100
Pris: 4593:- (slutsåld och det är det sista priset jag har hittat, min flaska kostade mindre än en tredjedel)
Alkoholhalt: 51 %
Port Ellen är ett namn som får många whiskyentusiaster att drömma sig bort. Destilleriet, som ligger på Islays sydkust, grundades redan 1825 och var under många år en viktig del av öns whiskyproduktion. När Port Ellen stängdes 1983, under den stora whiskykrisen, trodde få att det skulle bli en av världens mest mytomspunna single malts. Eftersom inga nya fat producerades under flera decennier blev de kvarvarande lagren allt mer sällsynta, och priserna steg till nivåer som få andra whiskysorter kan mäta sig med. För många samlare och whiskynördar är Port Ellen fortfarande den heliga graalen – en whisky man drömmer om att få prova åtminstone en gång i livet.
(Numerera har destilleriet återöppnats av Diageo, men den whisky som produceras där idag kommer att behöva många år på fat innan den kan jämföras med de klassiska buteljeringarna från tiden före nedläggningen.)
Doften är förvånansvärt återhållsam vid första nosningen, men samtidigt otroligt elegant. Jag hittar torvrök, drivved, havsbris och en lätt mineralitet, tillsammans med subtila toner av citrus och vanilj. Det är ingen bombastisk Islay-whisky som försöker överväldiga dig – den lockar istället fram dig till glaset gång på gång.
Sedan kommer smaken. Och det är här jag verkligen förstår varför Port Ellen har fått sin legendariska status.
Det här är, enligt mig, så rökig whisky ska smaka. Röken är perfekt integrerad med fruktigheten, sältan och ekfaten. Jag hittar citrus, vanilj, svartpeppar, havssalt och en elegant ekighet, men framför allt finns där en balans som är svår att beskriva med ord. Allt sitter exakt där det ska.
Om jag ska försöka förklara upplevelsen med en jämförelse blir det ungefär så här: att dricka en vanlig rökig whisky efter Port Ellen är som att lyssna på en lågupplöst MP3-fil i ett par billiga hörlurar. Att dricka Port Ellen är som att lägga en välpressad vinyl på skivtallriken och spela den genom en referensanläggning från HiFi-klubben. Musiken är densamma – men upplevelsen är på en helt annan nivå. Djupet, detaljerna och balansen gör att man upptäcker nya nyanser i varje klunk.
Det mest imponerande är att röken aldrig blir dominant. Den är kraftfull men samtidigt silkeslen och elegant, vilket gör att även den som normalt är tveksam till kraftigt rökig whisky mycket väl skulle kunna uppskatta den här.
Jag har provat många fantastiska Islay-whiskies genom åren, men Port Ellen spelar i en egen division. Nu förstår jag varför destilleriet har blivit en legend och varför flaskorna säljs för astronomiska summor på auktioner.
Full pott. Ett mästerverk.