Land: England
Betyg: 62/100
Pris: Ca. 600:- vid inköpet
Alkoholhalt: 46 %
Kan England göra bra whisky? För många är svaret långt ifrån självklart. När man pratar whisky går tankarna nästan alltid till Skottland, Irland, Japan eller kanske USA. Men under de senaste decennierna har även England börjat etablera sig som en seriös whiskyproducent, och flera destillerier har fått internationell uppmärksamhet för sina single malts.
Whiskyn jag provar idag kommer från The English Distillery, tidigare kallat St. George’s Distillery, som ligger i Norfolk i östra England. Destilleriet grundades 2006 och blev det första registrerade whiskydestilleriet i England på över 100 år. Målet var tydligt redan från början – att visa att England åter kunde producera whisky i världsklass. Idag erbjuder destilleriet både orökiga och rökiga single malts och har belönats med flera internationella utmärkelser.
Dagens whisky är The English Chapter 9, en single malt som har lagrats i tre år. Det är den minsta lagringstid som krävs för att en spritdryck ska få kallas whisky enligt internationella regler. Tre år kan räcka för att skapa en bra whisky, men det ställer höga krav på både destillatet och faten eftersom det finns begränsat med tid för mognad och komplexitet att utvecklas.
Doften är faktiskt riktigt intressant. Jag möts av toner av lätt rökt bacon, tillsammans med tropiska frukter och en försiktig vaniljsötma. Kombinationen känns ovanlig och väcker nyfikenhet inför första klunken.
Tyvärr lever smaken inte riktigt upp till förväntningarna. Whiskyn känns något ung och tunn, vilket sannolikt är en följd av den korta lagringstiden. Smakerna är visserligen trevliga, men de saknar det djup och den komplexitet som några extra år på fat ofta kan ge. Röken är betydligt mer återhållsam än doften antyder och hamnar mest i bakgrunden.
Om jag ska jämföra den med en annan whisky får det nog bli en Caol Ila av den enklare typen. Den har en liknande försiktig rökighet, men når inte riktigt samma balans eller elegans. Det finns absolut kvaliteter här, men helhetsintrycket känns lite ofärdigt.
Jag uppskattar verkligen att The English Distillery vågar utmana de mer etablerade whiskyländerna, och det är roligt att se hur den engelska whiskyindustrin fortsätter att utvecklas. Just Chapter 9 övertygar mig dock inte fullt ut. Den är inte dålig – tvärtom finns det flera intressanta inslag – men den känns som en whisky som hade tjänat på ytterligare några år på fat.
Slutbetyget blir därför försiktigt positivt. Godkänd, men inte mycket mer än så. Jag ser däremot fram emot att prova äldre buteljeringar från destilleriet, för potentialen finns definitivt där.