Land: Japan
Betyg: 86/100
Pris: € 100 på nätet
Alkoholhalt: 43 %
Då har jag kommit fram till den sista whiskyn i Nikkas klassiska färgserie. Efter att ha provat Pure Malt Red och Pure Malt Black är det nu dags att hälla upp Nikka Pure Malt White i glaset och se hur den står sig mot sina syskon.
Nikka Pure Malt White skiljer sig något från de andra två genom att den innehåller en större andel whisky från Yoichi-destilleriet, vilket märks på den något rökigare karaktären. Yoichi är känt för sin traditionella tillverkningsmetod med direkteldade pannor och sin robusta stil, något som ger White en tydligare torvprofil än framför allt Red.
Redan i doften märks det att den här whiskyn har lite mer pondus. Jag hittar en försiktig torvrök, piptobak och mörk choklad, tillsammans med en lätt maltig sötma. Doften känns både elegant och inbjudande utan att bli tung eller överväldigande.
Precis som med de två tidigare buteljeringarna väljer jag att prova whiskyn utan vatten. Den känns välbalanserad direkt ur flaskan och jag upplever inte att den behöver öppnas upp ytterligare. Smaken bjuder på en härlig kombination av hallonmarmelad, trä, torkad frukt och en diskret rökighet som ligger kvar fint genom hela eftersmaken. Röken är betydligt mjukare än i skotska Islay-whiskys och fungerar snarare som en smakförstärkare än som huvudattraktion.
Det jag uppskattar mest med Pure Malt White är balansen. Ingen smak tar över, utan fruktigheten, sötman, fatkaraktären och den lätta röken samspelar på ett sätt som gör whiskyn både elegant och lättdrucken. Den visar tydligt den japanska filosofin om harmoni och precision, där helheten är viktigare än enskilda smaker.
Efter att ha provat hela färgserien är det också dags att sätta ett slutbetyg. Alla tre buteljeringarna håller hög klass och har sina egna personligheter, men om jag måste rangordna dem blir resultatet:
1. Nikka Pure Malt Red
2. Nikka Pure Malt White
3. Nikka Pure Malt Black
Skillnaderna är inte enorma, men Red imponerar mest med sin elegans och fruktighet, medan White kommer tätt därefter tack vare sin fina balans mellan frukt och diskret rök. Black är också en mycket bra whisky, men når inte riktigt samma nivå som sina två syskon enligt min smak.
Tyvärr verkar det som att Nikkas klassiska färgserie har gått i pension för gott. Den stora efterfrågan på japansk whisky gjorde det svårt att fortsätta producera dessa buteljeringar i samma omfattning. Det är synd, för serien representerade några av de mest prisvärda och lättillgängliga japanska whiskysorterna på marknaden. Man kan alltid hoppas att Nikka någon gång i framtiden väljer att återuppliva den – det skulle glädja många whiskyälskare världen över.